söndag 16 augusti 2015

Bara en endaste önskning

Vad är poängen med att ha föräldrar om dem är alltid upptagna med annat? Kalle var sur, ännu en gång när mamma eller pappa hade lovat något så höll dem inte sitt löfte. Idag hade pappa lovat att han ska vara hemma och inte jobba, han skulle hitta på något med sina barn Kalle och Richard. Morgonen började som vanligt att pappa hade storslagna planer, vi skulle åka till stranden och bada, vi skulle åka och handla lite fredags gott och vi skulle sitta på kvällen hela familjen och spela sällskapsspel. Både Kalle och Richard såg framemot detta och diskutera högt och tydligt vilken spel dem skulle spela och vem som skulle vinna. Dem pratade om vilka badvolter de skulle göra och klättra upp på pappas axlar och bli slängda i vattnet. Dem pratade om vad som skulle vara idag till fredags gott. Kalle ville ha godis medan Richard ville ha chips och popcorn. Pappa Martin skrattade bara och sa till barnen att lugna ner sig, det kanske kunde kompromissas att alla fick vad det önskade, det var ju trots allt länge sen som dem hade haft familje mys.

Så ringer den där telefonen, telefonen som båda Kalle och Richard avskyr! Det blev knäpptyst och pojkarna tittade på pappa med sorgsna blickar. De hoppades på att pappa skulle inte svara, svara på den förbannade telefonen. Men det var förgäves, pappa försökte ursäkta med att han måste, han får inte låta bli att svara. Det kan vara viktigt! Så lät det varje gång och så visste man vad klockan vad slagen. Mycket riktigt, det var jobbet och pappa kallades ännu en gång att jobba. Pappa jobbade inom en stor IT företag, men det kändes många gånger som han ägde hela företaget för han kunde aldrig säga nej till jobbet. Efter samtalet försökte pappa som vanligt med att trösta och säga att jag lovar, nästa gång så blir det inte så här. Jag ska se till att jag får en ledig dag, då dem inte får ringa. Bli inte besvikna, vi åker och köper något imorgon. Kalle du har ju önskat dig den där tv-spelet länge, jag köpen den imorgon och Richard, du ska få den där bowlingkloten. Snälla förlåt pappa!

Men Kalle slutade lyssna, han var så arg! Det var så orättvist, varför skulle det alltid drabba honom! Alla hans kompisar hade mammor och pappor som gjorde massa roligt ihop med sina barn, men inte hans föräldrar. Dem prioriterade jobbet alltid högst. Dem försökte förklara för barnen att dem skulle inte ha allt det fina utan deras jobb, men vad gjorde det om det fanns ingen kärlek i familjen? Ibland önskade Kalle att han bodde i en soptipp, bara han fick tid med sin mamma och pappa.


3 kommentarer:

  1. Allt för många vuxna är sådana. Man känner sig så uppgiven när man läser sådana här texter.

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet! Du beskriver något som många föräldrar behöver läsa. När något allvarligt händer i familjen, först då förstår många föräldrar vad som är viktigast i livet och då kan det vara för sent.

    SvaraRadera