Cancer

Andas tänkte Karin, det är inte värre än något annat du trott.
Sitta i väntsalen och vänta på beskedet gjorde Karin helt svag.
Sedan 5 veckor tidigare hade man tagit en hudprov för man misstänkte hudcancer. Tiden från att ha tagit provet till att vänta på svar kändes som en evighet. Men nu satt hon i väntrummet och väntade på att få komma in till doktorn.
När hon ropades in hoppades hennes hjärta ett extra slag och tiden stod still. Nu var det dags för domen.

Läkaren var på en otroligt härlig humör och var alldeles för glad för att kunna ge några negativa besked. Han frågade hur Karin hade haft det på semestern och om hur härligt det var nu när solen tittade fram efter en regnig sommar. Karin var inte så mottaglig, hon tyckte det tog för lång tid att få veta svaret, så hon ursäkta läkaren att hon gärna småpratade efter att fått beskedet som hon väntat nervöst i nu 5 veckor.

Läkaren blev lite allvarligare och förstod Karins oro. Han sa att då ska vi se vad det står i journalerna och provsvaren. Medan läkaren letade svar i datorn, gick det många tankar i Karin huvud. Samtidigt som hon var väldigt förvånad över hur lugn läkaren var och undrande varför han inte hade kollat upp tidigare svaren, innan hon blev upphämtad. Hon blev väckt från sina tankar när läkaren började prata:
-Operationen av din hudfläck visade sig vara en malignt melanom. Googlar du på det så kommer du få upp hudcancer och då kommer du bryta ihop.
Mer än så behövde inte läkaren säga, Karin började gråta, hon försökte hålla tillbaka tårarna men det gick inte. Hudcancer, fan också!

Läkaren tog en paus och sedan fortsatte han:
-Jag förstår din reaktion, så reagerar dem flesta. Men de flesta förstår inte att det är inget farligt om man upptäcker den i tid. I ditt fall så kom du rätt tid vilken innebär att det krävs en eller två operationen till på samma ställe och sen är du botad.
Karin tittade förvånad på läkaren och smakade på orden: en till två operation och hon var botad. Nu snurrade det ännu mera i huvudet på henne. Hon trodde hudcancer handlade om cellgiftbehandlingar och allt vad hon hade läst. Att man hade en säker död var vad hon trodde man fick när man fick diagnosen cancer.

Läkaren gick igenom detaljerad och lättade på Karin oro. Det enda hon skulle behöva tänka på är att följa sin kropp lite extra noga vad det gäller hennes pigment och helst undvika solen direkt, vara hellre i skuggan. Och skulle hon nu vistas i solen, skulle hon använda hög solskyddsfaktor.

Karin lovade sig själv två saker: hon skulle alltid ha solskyddsfaktor nummer 50 och hon skulle börja leva i nuet för man visste aldrig när livet var över.