fredag 28 augusti 2015

Att våga säga nej

Hon satt där på morgonen, innan någon annan hade vaknat, på sin fåtölj och kände sig ledsen. Anna kände sig väldigt splittrad, hon hade tagit på sig för många projekt igen. Fast hon hade sen sist lovat sig själv att inte utsätta sig igen i den här situationen, så satt hon där igen.

Idag var kalendern över bokad som vanligt och hon var tvungen att välja vilka hon skulle ringa och göra besvikna. Orden ekade i hennes huvud, säga nej, hon ville inte säga nej till någon, det föll inte i hennes natur. Hon ville hjälpa alla, men hon kunde ju inte direkt klona sig själv heller. Hon kände hur ångesten växte och hjärtat klappade fortare. Lite svimfärdig kände hon sig allt. Plötsligt tog hennes tankar till att hon kanske var lite sjuk, ja lite feber borde hon väl ha och ont i halsen, snorig kanske? Ingen blir arg på någon som blivit sjuk eller hur? Men attans också, hon hade ju den där härliga middag med sin vän ikväll, den som redan blivit uppskjutet så många gånger. Så var hon sjuk, då skulle hon missa det roliga där. Varför gjorde hon så här mot sig själv?

Hon vaknade från sin dagdrömmande och insåg att det var bara ta tjuren vid hornen, det fick bära eller brista. Familjen hade hon heligt lovat att inte skulle prioriteras bort, så det fick bli jobbet. Hon hade ändå sista månaderna satt jobbet väldigt högt, så några vita lögner till kollegor och möten fick det bli så hon skulle hinna med allt.

Det kändes lättare.. det skulle ordna sig.. på ett eller annat sätt..


3 kommentarer: