När livet förändras

Det hade varit lång dag på jobbet, mamma Karin var helt slut. Men det var bara att sätta sig i bilen och åka mot förskolan, där väntades hennes 3 härliga barn. Fast ibland så vore det underbart att bara kunna åka hem och vila innan livet fortsätter med barn och hemmet. Undra om man fick tänkte så, var ofta en tanke som slog mamma Karin. Jag borde vara alltid överlycklig över barnen. Fast hon kom på i samma andetag oftast att det är hon, men det kan ju inte vara fel att ibland önska egentid bara några några minuter. Radion dunkade med bra musik i bakgrunden, men trafiken flöt trögt. Karin kände stressen svälla över henne, varför kan inte bara trafiken flyta, hennes barn hade redan varit i förskolan 9h. Hon hade dålig samvete varje gång! Hon var först att lämna och sist att hämta, nästan varje dag. Men det är inte lätt att vara ensamstående 3 barns mor. Hon försökte trösta sig med att barnen faktiskt hade det bra, det fick massa kvalitetstid med pedagogerna både på morgonen och på kvällen när de andra barnen var hemma.

När hon till slut lyckades parkera bilen i förskolans port, stod redan pedagogen ute med barnen och väntade. Barnen såg trötta ut och var väldigt griniga på mamma. De skrek nästan i kör: mamma du är sen! Vi vill hem! Karin försökte trösta barnen och bad hemskt mycket om ursäkt att hon är sen och berättade att trafiken flöt trögt idag. Pedagogen var förstående och önskade dem trevlig kväll och vi ses imorgon. Ja tänk klockan är redan sex på kvällen och nu ska det hem och laga mat, natta barn och så börjar hela karusell om igen, imorgon bitti klockan 5.

Vid middagsbordet, korv med bröd fick det bli till middag, så berättade barnen glatt vad dem hade gjort i förskolan. Elsa som var 4 år hade lärt sig skriva sitt namn, hon var så stolt över sig själv. Elton som bara var 2 år, somnade nästan vid bordet, men Karin lyckades med hjälp av Madde på 6 år att hålla honom vaken över middagen. Madde undrade hur mamma skulle orka med allt, för snart skulle ju Madde börja i förskoleklass och då behövde hon åka till två ställen. Karin hade inget bra svar till sitt barn, utan konstaterade bara att vad hade hon annars för val? Det fick bara fungera! Madde kom och satte sig i mammas knä och berättade att hon saknar pappa jätte mycket. Det gjorde Karin också, det hade blivit en rejäl överraskning för hela familjen när pappa dog bort hastigt. Karin och Madde kramades och grät ett skvätt tillsammans, medan Elsa ville visa mamma hur hon skriver sitt namn och Elton somnade. När Karin och Madde upptäckte att Elton somnat med knäna upp mot stolsryggen och huvudet hängandes ner, så började dem skratta hysteriskt tillsammans med Elsa. Ja livet just nu hade nära både till skratt och gråt och kanske lika bra det, för att orka och överleva.