torsdag 3 mars 2016

Mysteriet - del 6

Det tidigare delarna kan du läsa HÄR

Karin vaknade tidigt på hotellrummet, hon var väldigt förväntansfull. Hon hade ingen aning om vad hon hade gett sig in på eller vad hon hade ens tänkt hitta. Men lite spänning och äventyr tyckte hon kunde hon allt unna sig i sitt inrutade liv. Karin famlade runt i sitt rum och försökte få ihop sakerna som skulle med idag på hennes äventyr.

När klockan äntligen blev sju, tog sig Karin ner till hotellfrukosten och åt en rejäl frukost. Hennes plan var att köpa med sig några smörgås till lunch och sen inta middag på hotellet. Hon tyckte det var en rimlig plan för första dagen.

Klockan tio hade vaktmästaren Andersson och Karin bestämt sig för att träffas. Karin hade velat lite tidigare, men Andersson sa att han behövde sin morgon för att komma få igång kroppen. När Karin knackade på och Andersson öppnade åt henne, så såg han direkt nyckeln. Den var väldigt bekant och han visste precis vad klockan var slagen. Karin hade hängt nyckeln runt halsen som hade följt med brevet, hon tyckte det var säkrast att den hängde runt halsen så hon hade koll på den hela tiden.
Som tur var märkte inte Karin av Anderssons reaktion när han såg nyckeln.

Andersson ville gärna bjuda Karin på kaffe, men Karin tackade snälls nej och sa att hon skulle nu gärna vilja åka till herrgården. Hon började känna sig lite otålig. Andersson tog på sig skorna och tog jackan och det gick iväg.

Det hade bestämt att det skulle gå, då det var ca 2 km från Anderssons hus. Medan de gick pratade de om dittan och dattan, det Karin fortfarande var förundrad över varför Andersson inte hade presenterat sin förnamn och tanke på att Karin hette också Andersson, så undrade hon om inte de var släkt med varandra i alla fall. Andersson berättade att han hette Hubert men hade inte kallats för det sen 40 år tillbaka utan alla kände honom som vaktmästare Andersson. Han konstaterade bara kort att Andersson är en stor släkt så kanske i någon långsökning det kunde hitta en samband men det trodde han nog inte, så långt som han hade släktforskat och inte hittat någon koppling. Han hade mer än gärna hittat en koppling till Herrgården men tyvärr utan lyckad resultat, däremot så fanns det en helt fantastisk släktforskning i Herrgården där även Gustaf fanns med i bilden. Det var det sista Gustaf hade gjort i huset, kompletterat släktforskningen berättade Andersson.

När de hade gått en bit såg Karin en lång alle. Allen bestod av pilträd. Allen var till Herrgården. Den syntes att träden var gamla, men ack så vackra. Det tog nästan andan. Andersson berättade att det var ovanligt att på 1800 talet göra alle, men man hade blivit inspirerat av Skåne som hade börjat med detta ny trend och följt efter. Det var väl tur det, då det hade blivit en vacker anslutning mot Herrgården. Andersson berättade att han försökt ta hand om dessa, men i och med åldern började ta sin rätta både på honom och träden har han senaste 20 åren bara låtit dem vara.

Karin stannade till i början av allén. Hon kunde skymta i slutet av allén ett hus, ett stort hus, herrgården. Hon tittade runt omkring, tog in alla intryck. Hon kände kalla rysningar i kroppen, samtidigt som hon blev alldeles varm. Hon kände sig trygg.

Andersson studerade Karin vid sidan om. Han var lite avundsjuk över vad Karin skulle få bemöta. Han hoppades på att resan för henne skulle bli betydligt bättre än för honom.  Han lät Karin ta all tid som behövdes.





5 kommentarer:

  1. Ja, det är verkligen vackert med aller. Hoppas att hon finner något spännande i Herrgården. Kanske är hon ändå släkt med vaktmästare Andersson.

    SvaraRadera
  2. Verkar vara något positivt som väntar Karin, att döma av Anderssons tankar. Undrar vad?

    SvaraRadera
  3. ja, vad kommer hon att hitta/möta i herrgården? Nyfiken! :)

    SvaraRadera
  4. Du håller oss i spänningens grepp :)

    SvaraRadera