söndag 11 oktober 2015

Allergisk chock på semester

Miia med familj valde att åka på semester trots multiallergi så hade de valt att aldrig bli offer för sin sjukdom. Den här gången hade de valt en allergihotell i Mallorca. Miia hade lite svårt att lämna över kontrollen till kökspersonalen, men hon var tvungen och göra det om hon skulle vilja fortsätta vilja resa.

Vad mer tiden gick desto avslappnade kände sig Miia, hon tyckte att allting sköttes riktigt bra, det var hon nöjd med. Men precis som hon, så blev personalen också lite för avslappnad. En dag så missar personalen att det dem rekommenderar till Miia innehåller tomat trots allt i kryddan och Miia som är extrem allergisk mot tomat, hamnar i allergisk chock. 

Hennes man Mika har aldrig varit snabbtänkt och ännu mindre i tillstånd där man behöver verkligen agera. Så i panik och chock letar han fram epipennan och tror sig veta hur man ger den och råkar ha den felvänd och där med slår in nålen in i sin tumme. Nålen hamnar rakt in i benet, vilket gör att tur i oturen kan adrenalinet inte pumpa in i honom. Men panik uppstår, ambulans är på väg men det dröjer nog en bra stund till. Restaurangen har inte fått någon kurs på hur det ska agera när en allergisk reaktion uppstår så dem mer eller mindre backar och försöker bara ta hand om andra kunderna med lite panik i blicken. Tack och lov för snälla människor! Vid bordet bredvid sitter ett sällskap på 9 personer, dem erbjuder snabbt med hjälp och undrar om det kan hjälpa med något. Tur att någon tänker till då Miia är nästan medvetslös. Äldre herre på bordet kommer på att fråga om Miia har fler epipennor i hotellrummet och det hade hon. Så mannen tar nyckeln från Mika och tar med deras son Theo som vägvisare. Då restaurangerna ligger i en helt annan byggnad än hotellrummet Miia bor i, är det en bit att springa och sen får de hoppas att Miia kommer ihåg rätt vart epipennan ligger så det behöver inte leta allt för länge. 

Under tiden dyker en sjuksköterska upp och frågar också om kan hjälpa till, Miia säger lite svagt att ja när epipennan kommer se till att ge den till mig. Som tur är så är Theo jätte snabb och herren som sprang med hade snabbt hittat pennan och där med kunde de vara snabbt på plats. Miia ser långtifrån hur Theo har börjat säga hejdå till henne. Han tror hoppet är ute. Ingen ambulans och mamma är nästan okontaktbar. Men så fort epipennan slås i låren och effekten kommer, så börjar det lätta på trycket. Miia piggnar till och 5 minuter senare är även ambulansen på plats. Det ger henne kortison och antihistamin. Först tycker dem att hon får följa med till sjukhuset, men efter att 10 minuter är Miia så pass i god tillstånd att de vågar lämna kvar henne på hotellet. Chockade lämnar familjen restaurangen som är väldigt ledsna över allt som har hänt. Just nu är Miia bara tacksam att hon lever. Sonen fortsätter resten av kvällen prata om hur rädd han var att mamma skulle dö och hur han redan började säga hejdå, han var säker på att mamma skulle flytta till himmelen. Det är hjärtskärande för båda föräldrar att höra, men det förstår Theos reaktion, det är aldrig lätt när mamma hamnar i allergisk chock och inte heller dem är alltid säkra om hur det slutar, men bestämd har Miia ändå sagt att himlen ska hon till när hon är gammal, tills dess ska hon vara kvar här och leva livet.

3 kommentarer: