onsdag 30 september 2015

Hur skulle hon vara om hon inte var sig själv?

Katarina satt ensam och funderade, hur hade livet kommit an så här? Sedan hon hade varit barn, hade hon alltid känt sig annorlunda, hon var inte som alla andra barn. Och allt som oftast var det också väldigt stora skillnaden bland människor, hon var en sådan människa som man antingen gillade eller så hatade man henne. Men allt för ofta genom åren hade hon fått en känsla av att hon hamnade i den sist nämnda gruppen, att vara hatad. Många gånger kände hon som att hon behövde vara vistas i samma sal som andra människor och det slutade med att hon hade sårat någon trots att hon varit tyst. Och de få gånger som hon hade vågat säga något, då blev det rena rama helvetet, för allt för ofta blev hon missuppfattad och innan hon riktig förstod vad som hade hänt, hade hon allt för ofta redan gjort mer skada än nytta.

Ännu en gång så satt hon här och funderade hon hon hade lyckats bli osams med sin familj, grannar och kollegor. Hur hon hade lyckats med ren närvaro och med en liten ynka åsikt berätta vad hon tyckte och där med bli osams med allt och alla. 

Hon hade alltid haft god självkänsla och hade inga problem att vandra ensam, men ibland hade det varit skönt att ha någon att dela livet med. De här hade börjat tära på henne, det här hade börjat ta tag i hennes självkänsla. Så hon satt där på morgonen med frågan: hur skulle hon vara om hon inte var sig själv?

3 kommentarer: