En liten julrim

För många är det just nu en stor röra,
stress och svett för allt som ska göras.
Klapparna ska slås in, maten ska fixas
alla människors önskan ska på något sätt mixas.
Jag vill påminna dig att julen kommer ändå
du kommer inte få denna år heller grått hår.
Det är helt okej om allt inte blir klart,
allt kommer ändå bli så där rart.
För det ändå som ändå behövs till julen,
är att ingens julglädje blir stulen.
Bara vi är tillsammans med nära och kära,
och barnen får klappar som är extraordinära.
Julen handlar om att vara tillsammans,
att njuta av varandra och kanske ta runt granen en dans.
Så slit inte ut dig idag för morgondagen,
du har en dag att fira jul även juldagen.
Sätt dig ner och andas ut,
det är inte meningen att du ska vara helt slut.
Utan titta dig kring och tänk så här,
julen blir fin även utan massa besvär.

God jul mina vänner här på skrivpuff och alla som kikar in i bloggen via andra vägar!

Följ mig

Följ mig till världens ände, så ska jag visa dig ett paradis.
Ett paradis av palmer och strand, ett paradis av solens strålar.

Följ mig till världens ände, så ska jag visa dig hur du slappnar av,
där allt stress är bortblåst och där du umgås med människor.

Följ mig till världens ände och lämna din telefon hemma.
Njut av vinden, njut av dofterna, njut av fullständig tystnad.

Följ mig till världen ände och stanna kvar där en stund.
Påminn dig om att livet handlar om annat än måsten,
vi är alla här bara på lånad tid.



Inspiration från finsk sagobok där meningen var: "följ mig"

Ett litet barn

Långsamt långsamt så började hennes lilla kropp vakna till liv,
långsamt långsamt så öppnades hennes ögon till värld av ljus.

Hon tittade med sina stora ögon vad världen hade att ge,
hon tittade med sina ögon vad kunde hon se.

Hon lyssnade på en melodi som hon hörde för första gång,
hon lyssnade på sina föräldrars andetag som hon kände igen från att hon födds.

Ett litet barn så oskyldig i denna stora värld,
ett litet barn som på livets väg aldrig blir fullärd.

Välkommen vardag!

Hon satt och samlade ihop alla sina saker: papper, dator, bankdosa, nycklar och arbetskläder. Idag var det dags igen att ta tag i vardagen. Hon tog över igen med att lämna barnen på förskolan, fixa och packa väskor, planera middagar, börja arbeta och allt annat vad vardagen innebar. Hon visste inte riktigt om hon tyckte om det eller om hon såg det som något jobbigt. Hon var splittrad. Kanske inte så konstigt när hon legat på soffan i 3,5 vecka och inte gjort så mycket. Det var dags att komma tillbaka mentalt från sin lilla bubbla som hon hade levt i. Det var dags att bli mamma på riktigt igen och en fru till hennes man. Jo innerst inne längtade hon efter det, det var skönt att vara tillbaka!

Ordningen återställd

Hon kände en enorm värme, hon kände en enorm tröst, hon kände en enorm glädje att veta..

.. att snart skulle hennes tillvaro lysa upp!

Snart var ordningen återställd och vardagen var tillbaka, hon skulle bli av med sin gips.

Frustration

Jag vill jag vill jag vill, skriver barnet på golvet. Mamma och pappa förstår frustationen men just i det här fallet kan dem inte göra så mycket. Förskolan har sagt att inga leksaker får tas med till förskolan, men sonen han vill! Klockan tickar och stressen smyger sig på. Vi har inte tid med sånt här trams, skriker pappan. Fast man vet att det gör inte saken bättre, så gör stressen att man inte vet andra utvägar. Man tar fel val, man gör fel saker. Låst läge och frustrationen växer hos båda.

Vilja och att få göra är två helt olika saker, men som ett barn förstår du inte skillnaden. Som vuxen önskade du att det skulle ibland få vara precis som barnen önskade sig.

Framgång eller inte?

Bildutmaning på Skrivpuff

Malin tittade bakåt och fundera om det var sant. Hade hon nu nått den framgång som hon så länge önskade. Samtidig som hon kunde inte låta bli och fundera, var det värt det?

Att komma från en fattig familj där man aldrig har varit värd någonting var inte lätt och där föräldrarna hade alltid förespråkat att man måste bli en arbetare. Inte någon teater apa eller artist, det var bara trams. Men sedan Malin var liten hade hon älskat klä upp sig och spela teater, hon älskade dansa och sjunga. Det spelade ingen roll vems kalas eller fest det var, så var hennes present alltid någon typ av framträdande. Föräldrarna tyckte detta var jätte jobbigt, men Malin hade en egen vilja och den ville man inte bråka med.

När Malin fick äntligen chansen att delta i IDOL, var det som det öppnade många portar till hennes dröm. Hon förstod att hon var bra, precis så bra som hon visste hon kunde bli. Hon var inte bäst än, det är ingen, hon behövde utveckla sig massor. Men hon var bland de bästa och det fick henne att inse att det vara bara nu det hade börjat.

När hon lämnade ännu en gång scenen med massa applåder och jubel, så funderade hon om hon ville betala priset? Priset för framgång! Det hade varit utmanande och hektiskt och väldigt lite vila. Det tog på hennes energi... men drömmer var precis framför hennes ögon, hon ville inte släppa det nu när den var så nära att man kunde ta på den. Hon skulle bli en stjärna!