onsdag 22 juni 2016

Mysteriet del 7

Du kan läsa alla tidigare inlägg HÄR

Karin noterade att det fanns otroligt mycket djur i allén. Så många vackra och fina fåglar som satt i träden och sjöng. Det kändes som hon blev iakttagen av alla dessa fåglarna, men hon försökte bara skaka av den tanken. Av någon märklig anledning noterade hon varenda liten myra, nyckelpiga och skalbagge. Aldrig tidigare hade hon varit så intresserad av djur, men just här så kände hos väldigt stark vilja att studera ut dem alla.

I slutet av allén vaknade Karin ur sin dröm och blev väldigt tagen av den vita vackra huset Herrgården. Den hade jätte vacker stig mot den stora ingången framför huset. Ovanför ingången var det ett vacker balkong, mäktig och stor.

Trots att ingen längre hade bott här på flera år, så var entrén jätte vacker, det märktes att vaktmästaren Andersson fortfarande tog hand om den yttre av huset. Men vart tog Andersson vägen?

Karin gick runt Herrgården och forskade bland alla buskar och träd, till slut hittade hon en stig som gick ner till sjön. När hon gick där såg hon plötsligt Andersson stå där och stirra mot den mörka sjön. Karin fick plötsligt svårt att andas, det kändes så starkt inom henne när hon tittade på sjön, där fanns det sorg. Hon gick fram till Andersson och ställde bredvid, av någon anledning tog hon hans hand och han sa: Välkommen till den vackra herrgården med den mörka sjön av smärta.

Mörka sjön av smärta? frågade Karin helt ställt. Ja, sa Andersson, det finns så mycket historia bakom denna herrgård och det finns så mycket hemligheter i denna sjön. Dem båda stod tysta och till slut sa Andersson: Det är väl därför du är kallad hit, för att hitta svaren? Är det inte därför du bär den där nyckeln?



2 kommentarer:

  1. Kul att du är tillbaks och att berättelsen får en fortsättning. Ser fram mot resten.

    SvaraRadera
  2. "Det är väl därför du är kallad hit, för att hitta svaren?"

    Jag gillar den formuleringen!

    SvaraRadera